Ångest
Min ångest har satt sig i magen,halsen jag har ont i huvudet och försöker hålla inne tårarna, jag försöker tänka positivt men säg mig ... Vad är positivt i det här? Jag vet att det är jag som satt mig i skiten, jag har inte sagt något annat.
Jag miste honom en gång och trodde inte det kunde bli värre men andra gången kändes värre, så mycket värre.
Jag har nog aldrig känt sån skuld,ångest.
Jag kan inte säga något annat, jag kan inte göra saker ogjorda jag kan bara förändra mig, vilket jag har bestämt mig att göra, jag vet att du aldrig kommer bli min igen, aldrig någonsin, inte ens vänner, det känns verkligen, men det kanske är bäst så.
Varken du eller jag mådde bra av något efter att bli kallad det ena och de andra gör inte direkt att man tänker det som något positivt.
Både du och jag har något att jobba på, du har ett självförtroende att bygga upp innan du gör något annat du måste veta och känna själv att du faktiskt är bra, du måste också ändra på hur du beter dig tycker man om någon klagar man inte på allt den gör utan visar hur glad man är för det den gör som är bra, man tar inte fram det negativa i folk.
Jag måste sluta planera saker och inte hålla det,jag måste sluta lyssna på vad andra vill och tänka efter själv vad JAG vill.... Jag måste sluta ta åt mig och lyssna på folk, jag måste sluta tolka saker fel och kunna lyssna på något som rör mig som jag måste ändra på och inte brusa upp.
Nyårs löfte kanske.
