Försvinner igen.
Kommer nog inte prata med någon, finns inte på mobilen eller facebook.
Har aldrig mått SÅHÄR dåligt, seriöst finns ju ingen man pratar med, dom bästa tjejerna som jag verkligen
tyckte om att umgås med försvann bara sådär, jag försvann i deras ögon tycker det är sjukt tråkigt...
Önskar att jag bara kunde åka hem till tjejen som alltid fick mig glad som alltid visste hur hon skulle prata med mig
även om hon kunde få mig sur ibland så var hon den enda som visste hur hon skulle hanskas med mig.
Fick också veta en tråkig grej:
"Jag blev utkastad pga att jag inte betalade något" det vet hon själv att det inte är sant eftersom jag betalade 8 tusen i mat och en kryssning på 1,7 var till henne och hennes pojkvän, tyckte jag betalade rätt bra men det verkade inte dom tycka, vilket är tråkigt om dom känner så.
Inte mycket att göra.
Aja livet fortsätter väl. men just nu gör det inte de.
Jag vill som sagt försvinna gjorde det förra gången i 1,5 vecka.
Får väl rycka upp mig till Marias födelsedags fest men efter det kommer jag nog försvinna lite till.
Känns skönt ibland, det är min bearbetning att försvinna och bara få vara för att sen komma tillbaka glad.
Jag kan inte med att andra ska se mig så olycklig, hatar blicken i deras ögon, dom ser så ledsna ut...
Nej usch hatar det.
Har aldrig mått SÅHÄR dåligt, seriöst finns ju ingen man pratar med, dom bästa tjejerna som jag verkligen
tyckte om att umgås med försvann bara sådär, jag försvann i deras ögon tycker det är sjukt tråkigt...
Önskar att jag bara kunde åka hem till tjejen som alltid fick mig glad som alltid visste hur hon skulle prata med mig
även om hon kunde få mig sur ibland så var hon den enda som visste hur hon skulle hanskas med mig.
Fick också veta en tråkig grej:
"Jag blev utkastad pga att jag inte betalade något" det vet hon själv att det inte är sant eftersom jag betalade 8 tusen i mat och en kryssning på 1,7 var till henne och hennes pojkvän, tyckte jag betalade rätt bra men det verkade inte dom tycka, vilket är tråkigt om dom känner så.
Inte mycket att göra.
Aja livet fortsätter väl. men just nu gör det inte de.
Jag vill som sagt försvinna gjorde det förra gången i 1,5 vecka.
Får väl rycka upp mig till Marias födelsedags fest men efter det kommer jag nog försvinna lite till.
Känns skönt ibland, det är min bearbetning att försvinna och bara få vara för att sen komma tillbaka glad.
Jag kan inte med att andra ska se mig så olycklig, hatar blicken i deras ögon, dom ser så ledsna ut...
Nej usch hatar det.
Kommentarer
Trackback
