From this - To that

Har tänkt så sjukt mycket det senaste och insett hur mycket misstag jag gjort, jag har tappat bort mig själv lite, jag har kommit på saker jag inte gjort förut t.e.x snackat skit, vilket jag knappt aldrig gjorde förut, visst fanns väl saker man sa men nu har det blivit något av en vardag, man vill veta så mycket som möjligt av folk, man snackar mycket.
Jag har varit en person som inte lagt ner så mycket enegi på det där. Man har liksom inte brytt sig så mycket, folk har skit i livet så är det. Det är deras.
Jag har blivit mer som en bitch, vill visa att jag är stark, vill visa att inget tär på mig, vilket det gör, finns saker som tär på alla, du har folk där som bryr sig som du kan prata med.
Istället låser jag in mig, även om jag bryr mig om folket runt mig.
Jag var människan som fanns där för människor oavsett vad, vilket jag inte gör nu har mer blivit som en bitchig egoist, jag bryr mig bara om mig och mina problem eftersom jag stänger in mig och inte pratar med någon blir det svårt att hjälpa andra.
Jag har varit mer och mer otrevlig, liksom tappat bort mig själv.
Och nu när jag skriver texten här blir det bara mer klarare, vafan vad har hänt hur omogen har jag blivit?
Gud det får bli ändrning på detta, måste uppskatta allt jag har mer.
Mina vänner,min mamma, hon är fan som ingen annan,ingen har en mamma som jag, tror dom flesta önskar att dom hade henne och ser på mig hur lite hon har värderats i mina ögon.
Förstår att många är sura på mig för som sagt jag har upptänkt detta själv, det är helt sjukt att man är den sista som märker det.
Sitter just nu på balkongen och stirrar ut, tänk att man kan hjälpa en människa genom att bara säga hej.
Ett hej till en okänd människa kan göra så mycket, det kan t.o.m rädda ett liv.
Jag läste i en bok "säg det inte till någon" vilket handlade om en tjej som blev misshandlad och våldtagen hela livet, växte upp på uppfostring anstalt och fick en dotter till en av gärnings männen som dog när hon var 10 år pga en sjukdom. Att om någon på gatan hade sagt hej till henne bara ett hej så hade det betytt så mycket för henne.
Tänk ett hej skulle kunna rädda ett liv.
Nu kom jag helt ifrån ämnet jag pratade om men det jag menar är att jag själv har varit så egoistisk och inte funnits där för mina kompisar och dom kanske också har det jobbigt och bara att få prata med någon t.e.x dig skulle hjälpt personen så mycket, att bara veta att du finns där.
Så förlåt om jag aldrig sagt förlåt, förlåt om jag inte erkänt mina egna misstag.
Jag upptäckte det inte förens nu.