From this - To that

Många visar det inte men jag tror fortfarande alla har känt det.
Smärtan av att vilja mista livet,att livs glöden tagit slut.
Kommer ihåg när jag var i den, bodde i sthlm, gick slutet av första ring, låg hemma på mattan i vardags rummet i en månad,ville inte äta,inte prata,inte gå till skolan,inte träffa någon.
Mamma var jätteorolig och förstod inte vad som hade hänt, tänker inte lägga ut det på bloggen men allt som jag var rädd över skulle hända hände.
Min dåvarande bästa vän gled ifrån mig och fanns inte där, gjorde livet ännu mer surt, jag började försvara mig genom att vara bitchig och sur, folk började då snacka väldigt mycket skit, förstår dom jag var ju inte snäll.

Mitt liv nu är helt annorlunda visst kommer med motgångar med efter så finns det inget bättre än det gåt upp igen, livet känns extra bra då.
Jag bor nu i skövde och har nya vänner, ett nytt liv. Med nya motgångar och medgångar.
Jag har snart bott här i 1 år och ångrar mig inte för något i världen har vänner jag älskar, även om vi har våra för och nackdelar, jag har min släkt här och jag har folk som ställer upp.
Visst finns det skitsnack men vart finns inte det?

Jag ber om ursäkt för jag kan vara tjurig och inte alltid på mitt topphumör, men tänk när jag är på mitt topphumör, visst har vi kul då och alla gånger ja bjudit på mig själv, visat hur lycklig jag är.